Vi har läst berättelsen om kejsarens nya kläder. Här skriver eleverna om vad skurkarna kan tänkas prata om på tumanhand eller om diskussionen mellan fadern och sonen  som vågade säga att kejsaren faktiskt inte hade några kläder på sig.

Skurkarna diskuterar

Det var en gång två skurkar som kom till kejsarens rike. De ville lura kejsaren. Sedan gick de till kejsaren och sa:

- Vi kan väva de finaste tyg och om man inte duger till sitt ämbete eller är dum kan man inte se tyget.

-Vad bra ni får mycket pengar och guld när ni har gjort tyget, sa kejsaren. Men om ni lurar mig och inte gör ert jobb så får ni inga pengar eller guld.

På natten diskuterar skurkarna om hur mycket pengar och guld de skulle få. När tyget var färdigt så började processionen och när den var slut så gick skurkarna hem med pengarna.

Annika och Oliver

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kung som tyckte om kläder.

En dag kom det två skurkar till slottet. De sa:

- Vi kan väva fina kläder åt er. Kungen svarade att det var okej.

Skurkarna började väva.

- Hoppas alla blir lurade när vi leker att vi vävar, sa den ena.

- Ja vi sade ju att tyget bara syns om man inte är dum, konstaterade den andre.

- Månne någon märker att vi inte har något tyg alls, sa den ena.

- När vi får pengarna skall vi råna en av kungens hästar och med den flyr

vi.

Cobi

Skurkarna diskuterar

En dag fick kejsaren ett brev av ett par skurkar. De hade skrivit att de skulle komma till kejsarens slott och göra det finaste kläderna i landet.

- Vi skall lura kejsaren så att vi får mycket tyg och guld. Sedan skall vi sälja dem och få mycket pengar, sade den ena skurken. Jag hoppas att han släpper oss till slottet.

- Vi ska vara snälla mot kejsaren och inte visa att vi vill ha någonting av honom, sade den andra skurken.

Skurkarna kom till kejsaren och började gänast sy kläder till kejsaren.

- Vi ska göra kläder av guld, sade den ena. Man har aldrig gjort kläder av guld och av det kan vi få pengar.

När kejsaren kom och tittade på kläderna sa han:

- Jag ser ju inget fel på dem.

Skurkarna presenterade kläderna till kejsaren. Kejsaren tackade för kläderna och klädde på sig.

Emilie och Dennis

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kejsare som var förtjust i kläder. Han var alltid finklädd. Till varje timme hade han ett eget klädesplagg. En dag kom det två skurkarna till slottet.

- Vi kan sy det finaste tyget i hela landet. Till och med kungliga mantlar. Skulle du vilja köpa en dräkt av oss som just skulle passa dig. utropade skurkarna.

En natt då skurkana satt och vävde vid sina vävstolar.

- Imorgon ber vi dem att ge mera guldtråd och silvertråd så kan vi stoppa det i fickorna. sade den ena skurken.

- Så när vi lämnar staden är vi rika som troll och ingen kommer att misstänka något för att vi är väldigt listiga. påminde den andra.

- Jag är ganska trött! Kan jag gå och lägga mig.

- Ja! Det gör vi.

Emma och Nea e.

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kejsare som älskade nya kläder. En dag kom två skurkar till stan och påstod att de var vävare och att de kunde sy en kostym åt kejsaren. Om man var för dum för sitt ämbete så kunde man inte se kläderna.

-Hoppas att kejsaren tror att han är för dum för sitt ämbete,

sade ena skurken. Vi kräver 10 guldsäckar av kejsaren och när vi säger: ”vi är färdiga, så far vi iväg från den här stan”.

Kejsaren skickade sin gamle hederlige minister till vävarna. För ingen är bättre för sitt ämbete än han.

-Undrar om alla i hela staden är så dumma att de tror påriktigt att de är för dumma för sitt ämbete. Hoppas vi får mycket guldtråd av kejsaren, utbrast andra skurken.

Efter ett par dagar var skurkarna färdiga. De gav kostymen åt kejsaren och for iväg från staden med allt guld som de fick.

Filip och Pinja

Skurkarna diskuterar

Kejsaren hade köpt kläder av bedragare och de sa att den som var dum eller inte dög till sitt ämbete såg inte kläderna. Bedragarna ville ha de bästa guldtrådar och det finaste silket.

Nu var det natt och de talade om hur enkelt lurade folket var.

- Tänk hur enkelt lurade de är. För att vi har sagt att om nån är dum så ser den inte tyget. Och därför vågar ingen säga att den inte ser något för den tror att den är dum, sa den ena bedragaren.

- Hoppas ingen märker att det inte finns något tyg annors är vi i fara, sa den andra bedragaren lite ängsligt. Nu fortsatte de planera nästa dags lurande.

- I morgon skall kejsaren delta i en processtjon och då far vi iväg.

Nu var klockan ett på natten och bedragarna gick och

lade sig för det skulle bli en tung dag i morgon.

Henrik och Daniel E

Skurkarna diskuterar

En dag skulle en kejsare utföra en uppvisning av sina nya kläder.

Det var en sak som var mycket speciell med just de kläderna nämligen, den människa som inte dög för sitt ämbete såg inte tyget.

Men på riktigt hade kejsaren inga kläder på sig och det tyckte alla att var konstigt. Det var ingen som vågade säga att han inte hade några kläder på sig. Det var en pojke som viskade mycket med sin pappa om saken.

-Han har ju inga kläder på sig, viskade pojken till sin pappa.

-Jag vet, men man ska inte säga det! förklarade pappan.

Folket började fnissa när kejsaren närmade sig folket. Det viskades mycket från person till person.

-Har han inte märkt själv att han inte har några kläder på sig! väste pappan.

Men då blev den lilla pojken riktigt modig och skrek rakt ut: Han har ju inga kläder på sig!!!

Då kände kejsaren lite på sig själv och kände att han inte hade några kläder på sig.

-Det var bra gjort! sade pappan och tyckte att hans lilla pojke var den bästa som fanns.

Kejsaren fortsatte uppvisningen helt som vanligt och efter det fnissade folket inte längre så mycket.

Daniel J. och Lucas F.

Skurkarna diskuterar

En dag då de två bedragarna höll på att veva i luften började de tänka på hur länge folket skulle skulle tro på deras spratt.

- Hur länge tror du att folket skall gå på vårt spratt, frågade den ena av bedragarna som hette Kalle.

- Jag tror nog att de tror på det fortfarande, sa den andra som hette Markus. De kan ju ändå inte se tyget. Vi sade att om man inte ser tyget så är dum eller duger inte för sitt ämbete. Så tror alla att man är dum eller inte duger till sitt ämbete.

De fortsatte att prata tills någon knackade på deras dörr. De blev skrämda och började snabbt veva igen, för de hade slutat väva när de pratade med varandra.

- Vi måste fortsätta att veva och prata om något annat, nästan viskade Kalle till Markus.

- Mera guldtråd och fint silke till er, ropade mannen som hade kommit och fört det.

De tog emot guldtråden och silket och genast när han var utom synhåll stoppade de guldtråden och silket i sina egna fickor och fortsatte att veva tyget som inte fanns.

- Vi behöver nog inte oroa oss för att folket skall få reda på det, sade Markus. För om de får reda på det så säger vi bara att vi ville se hur kloka ni var.

- Bra, svarade Kalle.

Celinda och Mikaela