Gossen och kråkan

Vi har tittat på och pratat om Axel Gallen-Kallelas måling Gossen och Kråkan (1884).

Här nedan kan ni läsa hur vi föreställer oss deras värld.

 

Gossen och kråkan

Det var en gång en liten pojke som kunde prata med kråkor.

Han var fattig och hade trasiga kläder. Han hette Daniel Alexander Eksa.

En dag såg han en kråka prata. Daniel började prata med kråkan. Han berättade att han själv var sju år och frågade hur gammal kråkan var. Kråkan sade att han var 5382 år gammal i människoår. I kråkår var han 42 835.

Kråkan berättade att den var sjuk och behövde gå till doktor Kråksson. Han behövde hjälp med att komma till doktorn som bodde på andra sidan ängen i en gammal rutten stubbe. Pojken sade att han kan hjälpa kråkan till doktorn. När de kom till stubben hjälpte doktorn kråkan. Pojken och kråkan blev bästa vänner för resten av sina liv.

Cobi och Daniel E

Gossen och Kråkan

En solig sommardag satt en gosse vid ett öppet köksfönster och kikade ut. Han såg en kråka som satt på en gren.

Gossen tyckte att kråkan talade med honom. Kråkan sade:

- Följ mig!

Gossen tog snabbt på sig sina skor och sprang dit vart kråkan flög. Kråkan flög till en torr åker. Kråkan landade och stampade hårt i marken. Kråkan hittade en mask som han snabbt slukade i sig.

Kråkan började skutta mot det närmaste berget. Där kröp de in i en grotta. Grottan var mörk och otäck. Kråkan följde gossen längst in i grottan där den hade sitt bo. Kråkan bjöd på några saftiga apelsiner. När gossen hade ätit upp dem så tackade han kråkan av de saftiga apelsinerna.

- Stäng ögonen så hämtar jag en sak, sade kråkan. Om ett par sekunder så var kråkan tillbaka och när gossen fick öppna ögonen såg han en glänsade diamant. Gossen frågade:

- Är den där diamanten till mig?

-Ja den är till dig, sade kråkan.

Gossen tog emot diamanten och satt den genast i en av sina fickor. Kråkan följde Gossen till den samma torra åkern som de förut hade varit på. Där tog kråkan några skutt och sen började han söka efter mat att äta. Gossen stod länge och tittade på kråkan. Men en liten stund senare så gick gossen tillbaka hem.

Allt slutade väl!

Daniel J. Och Jonas

 

Gossen och kråkan

Det var en gång en bonde som hade en gosse. Gossen och bonden var väldigt fattiga. Gossens mamma hade dött.

Gossen hade en enda vän som var en liten kråka. Den var väldigt snäll och hette Herr Kråka.

En dag när Herr Kråka gick för att leta efter mat tappade han bort sig långt in i skogen. Gossen letade en månad. Han letade på åkern, brevid sjön och i skogen men han hittade inte Herr Kråka.

När Herr Kråka var i skogen så fastnade han i en gren.

Han kunde ju inte flyga och titta om han skulle hitta hem. Han försökte men det gick inte.

Gossen hade redan letat i två månader och då hittade han Herr Kråka i skogen. Gossen gick och sade till bonden att han hittat Herr-Kråka och att den hade fastnat i en gren. Bonden hjälpte kråkan att slippa loss. Lyckligtvis hade kråkan inte stött sig. De gav lite mat åt Herr Kråka. Kråkan började flyga runt i huset och var så glad att han inte mera var fast i gränen.

De levde lyckliga resten av livet.

Emilie

Gossen och kråkan

Det var en gång en sjuårig liten gosse som hette Pelle. Han hade söndriga kläder och skor. Han bodde med sin farfar på en bondgård. De var väldigt fattiga. Farfar hette Jonas. Han var 99 år gammal Pelle hade inga vänner.

En dag såg Pelle en kråka på himmeln uppe på ett moln. Kråkan flög till Pelle. Kråkan sade: ” Jag heter Boboooo ”. Pelle sade: ” Vill du bli min vän?”. Boboooo sade glatt: ” Ja”. Pelle sa: ” Kan vi leka någonting?”. Boboooo svarade:”Ja” Vill du åka på mig till Sverige”.” Ja” sade Pelle.

Sedan flög de till Sverige över en regnbåge. De landade fram för en grotta. De såg att det kom eld från grottan. De beslöt sig för att gå in i grottan.

Inne fanns en drake som sov på en guldhög. Pelle tog försiktigt lite guld. De gick snabbt ut så att draken inte skulle vakna. De flög snabbt iväg och det tog inte länge tills de var hos Pelle.

Farfar och Pelle blev rika när de sålde guldet för 100000 Euro. Boboooo och gossen blev bästa vänner för evigt. Farfar och Pelle hade råd att köpa ett slott och Pelle fick nya fina kläder. De levde lyckliga i alla sina dar.

Emma och Pinja

 

Gossen och kråkan

Det var en gång en varm sommardag för länge sen och den dagen skulle en pojke på utflykt.

Samtidigt var en kråka på väg till en åker, just den åkern som pojken skulle till. När kråkan och pojken kom till åkern började kråkan tala till pojken. Kråkan frågade vad pojken gjorde på åkern och pojken svarade att han är på utflykt.

- Åååh om jag skulle kunna flyga, sade pojken.

- Men jag kan ju ta dej på en flygtur med mina vänner, sade kråkan. Så tog kråkan sina vänner och drog upp pojken med sina klor och vingar och så bar det iväg i luften. De flög över skogar

och hav.

Snart började pojken bli orolig, fylld av spänning, men han längtade ändå hem. Pojken frågade kråkorna om de kunde föra honom hem.

Kråkan frågade pojken var han bodde och pojken svarade att han bodde nere vid åkern och pekade. Kråkorna förde honom hem till mattan framför dörren. Pojkens mamma hörde något och gick och öppnade dörren och såg den smutsiga pojken utanför dörren. Hon blev väldigt glad och frågade var pojken varit. Pojken svarade:

- Jag har varit på äventyr och flygit med kråkorna över skogar och hav.

Mamman kunde inte tro sina öron och ögon men hon brydde sig inte för det viktigaste var att pojken var hemma hel och välbehållen.

Filip E. och Henrik A.

Gossen och kråkan

Det var en gång en gosse som hade en kråka. En dag skulle de gå på utflykt in i den djupaste skogen. Gossens mamma hade sagt att de inte får vara i skogen ensamma så de gick i stället till en åker. De bestämde sig för att gå till den största åkern som var mellan pojkens skola och hans hem.

När pojken kom till åkern med sin kråka så började kråkan prata. Då blev gåsen rädd och började springa runt hela åkern men kråkan följde efter honom ändå. När gossen såg att kråkan var snäll så stannade han och så pratade de en stund tills de inte orkade mera.

De började i stället stirra på varandra den stunden som det var kvar tills gossens skola skulle börja.

När gossen och kråkan var i byns skola så då började de andra barnen fråga varifrån man kan köpa en talande kråka. Gossen svarade att man inte kan köpa en utan man måste hitta en själv. När läraren kom så fattade hon ingenting men gossen började förklara allt.

Den dagen kom gossens mamma efter honom från skolan och då måste han berätta allt på nyt. När han kom hem så satte han kråkan in i den bur som han hade hemma.

Mikaela

Gossen och kråkan

Det var en gång en gosse som satt och åt morgonmål.

Efter det gick han ut för att leka. Då såg han en kråka som tittade på honom. Det såg ut som om kråkan ville visa något åt gossen. Kråkan visade vägen åt gossen. Till slut kom de fram till kråkans bo. I boet låg det en säck med pengar. Gossens ögon gnistrade av häpnad. Kråkan frågade på rent människospråk:

- Vill du ha den här säcken. Den är full med pengar. Gossen var så förvånad att han inte kunde svara. Men kråkan förstod vad gossen tänkte.

Kråkan tog säcken och flög med den ända hem till gossens stuga. Gossen gömde säcken under sängen för innehåll skulle kunna vara bra att ha.

En dag sade gossens mamma att maten var slut och att de skulle svälta ihjäl. Gossen tog säcken med pengar och gick till en handelsman som hade sin åker bredvid gossens stuga.

När han var framme så bad han och tiggde men handelsmannen ville inte sälja något. Gossen visade innehållet i säcken och då så fick gossen tre säckar med bröd sädeslag och annat.

Han gick väldigt glad hem och lämnade sen säckarna där men gick ut igen för att tacka kråkan.

Han tackade kråkan och gick hem.

Lucas och Nea e.

Pojken och kråkan

En dag då pojken som hette Matias var ute och bar in ved fick han syn på en skadad kråka. Matias gick fram till kråkan och frågade:

-Hur är det med dig?

Kråkan svarade och berättade vad som hänt.

-När jag var ute och flög krockade jag i ett träd och skadade min vinge.

Matias blev riktigt förvånad över att kråkan kunde prata. Men han frågade med en vänlig röst:

-Vad heter du? Jag heter Matias, behöver du hjälp. Kråkan sade att han hette Gråis och att han behövde hjälp.

Så pojken lyfte upp Gråis och förde honom hem till sig så han skulle kunna sätta bandage på hans vinge och ge honom medicin. Efter det gav han mat åt Gråis och lät honom sova i lugn och ro. När han vaknade var Matias borta men efteren stund kom han tillbaka med mat åt honom.

När han ätit tackade han för maten och flög iväg för hans vinge hade blivit bra. Men om en liten stund föll han ner på marken.

Matias tog upp Gråis och det gick och titta på kultingarna, hästarna i stallet och grisarna i svinstian. Det tittade också på korna som betade i hagen.

Nu hade Gråis glömt bort sin onda vinge och gick istället brevid Matias för nu hade han fått en ny vän och det hade han alltid önskat.

Celinda och Nea s.

 

En tvärhand hög

Vi har läst om då Nils Holgersson blir förvandlad till en pyssling. Vi har talat och skrivit om hur det är att vara mycket liten eller väldigt stor. Vi har skapat askar där Nils Holgersson kan ha sina saker eller sova.

Finland

Bubbelberg blir mönster

Inspirerade av berättelsen om Kejsarens nya kläder har vi skapat egna mönster. Bubbelbeegen skapade mönster på våra papper. Gruppvis skapade vi mönster.

Textilslöjd

I år har vi tagit symaskinskörkort. Denna kudde och dessa charmiga ugglor har vi sytt.

Vi har läst berättelsen om kejsarens nya kläder. Här skriver eleverna om vad skurkarna kan tänkas prata om på tumanhand eller om diskussionen mellan fadern och sonen  som vågade säga att kejsaren faktiskt inte hade några kläder på sig.

Skurkarna diskuterar

Det var en gång två skurkar som kom till kejsarens rike. De ville lura kejsaren. Sedan gick de till kejsaren och sa:

- Vi kan väva de finaste tyg och om man inte duger till sitt ämbete eller är dum kan man inte se tyget.

-Vad bra ni får mycket pengar och guld när ni har gjort tyget, sa kejsaren. Men om ni lurar mig och inte gör ert jobb så får ni inga pengar eller guld.

På natten diskuterar skurkarna om hur mycket pengar och guld de skulle få. När tyget var färdigt så började processionen och när den var slut så gick skurkarna hem med pengarna.

Annika och Oliver

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kung som tyckte om kläder.

En dag kom det två skurkar till slottet. De sa:

- Vi kan väva fina kläder åt er. Kungen svarade att det var okej.

Skurkarna började väva.

- Hoppas alla blir lurade när vi leker att vi vävar, sa den ena.

- Ja vi sade ju att tyget bara syns om man inte är dum, konstaterade den andre.

- Månne någon märker att vi inte har något tyg alls, sa den ena.

- När vi får pengarna skall vi råna en av kungens hästar och med den flyr

vi.

Cobi

Skurkarna diskuterar

En dag fick kejsaren ett brev av ett par skurkar. De hade skrivit att de skulle komma till kejsarens slott och göra det finaste kläderna i landet.

- Vi skall lura kejsaren så att vi får mycket tyg och guld. Sedan skall vi sälja dem och få mycket pengar, sade den ena skurken. Jag hoppas att han släpper oss till slottet.

- Vi ska vara snälla mot kejsaren och inte visa att vi vill ha någonting av honom, sade den andra skurken.

Skurkarna kom till kejsaren och började gänast sy kläder till kejsaren.

- Vi ska göra kläder av guld, sade den ena. Man har aldrig gjort kläder av guld och av det kan vi få pengar.

När kejsaren kom och tittade på kläderna sa han:

- Jag ser ju inget fel på dem.

Skurkarna presenterade kläderna till kejsaren. Kejsaren tackade för kläderna och klädde på sig.

Emilie och Dennis

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kejsare som var förtjust i kläder. Han var alltid finklädd. Till varje timme hade han ett eget klädesplagg. En dag kom det två skurkarna till slottet.

- Vi kan sy det finaste tyget i hela landet. Till och med kungliga mantlar. Skulle du vilja köpa en dräkt av oss som just skulle passa dig. utropade skurkarna.

En natt då skurkana satt och vävde vid sina vävstolar.

- Imorgon ber vi dem att ge mera guldtråd och silvertråd så kan vi stoppa det i fickorna. sade den ena skurken.

- Så när vi lämnar staden är vi rika som troll och ingen kommer att misstänka något för att vi är väldigt listiga. påminde den andra.

- Jag är ganska trött! Kan jag gå och lägga mig.

- Ja! Det gör vi.

Emma och Nea e.

Skurkarna diskuterar

Det var en gång en kejsare som älskade nya kläder. En dag kom två skurkar till stan och påstod att de var vävare och att de kunde sy en kostym åt kejsaren. Om man var för dum för sitt ämbete så kunde man inte se kläderna.

-Hoppas att kejsaren tror att han är för dum för sitt ämbete,

sade ena skurken. Vi kräver 10 guldsäckar av kejsaren och när vi säger: ”vi är färdiga, så far vi iväg från den här stan”.

Kejsaren skickade sin gamle hederlige minister till vävarna. För ingen är bättre för sitt ämbete än han.

-Undrar om alla i hela staden är så dumma att de tror påriktigt att de är för dumma för sitt ämbete. Hoppas vi får mycket guldtråd av kejsaren, utbrast andra skurken.

Efter ett par dagar var skurkarna färdiga. De gav kostymen åt kejsaren och for iväg från staden med allt guld som de fick.

Filip och Pinja

Skurkarna diskuterar

Kejsaren hade köpt kläder av bedragare och de sa att den som var dum eller inte dög till sitt ämbete såg inte kläderna. Bedragarna ville ha de bästa guldtrådar och det finaste silket.

Nu var det natt och de talade om hur enkelt lurade folket var.

- Tänk hur enkelt lurade de är. För att vi har sagt att om nån är dum så ser den inte tyget. Och därför vågar ingen säga att den inte ser något för den tror att den är dum, sa den ena bedragaren.

- Hoppas ingen märker att det inte finns något tyg annors är vi i fara, sa den andra bedragaren lite ängsligt. Nu fortsatte de planera nästa dags lurande.

- I morgon skall kejsaren delta i en processtjon och då far vi iväg.

Nu var klockan ett på natten och bedragarna gick och

lade sig för det skulle bli en tung dag i morgon.

Henrik och Daniel E

Skurkarna diskuterar

En dag skulle en kejsare utföra en uppvisning av sina nya kläder.

Det var en sak som var mycket speciell med just de kläderna nämligen, den människa som inte dög för sitt ämbete såg inte tyget.

Men på riktigt hade kejsaren inga kläder på sig och det tyckte alla att var konstigt. Det var ingen som vågade säga att han inte hade några kläder på sig. Det var en pojke som viskade mycket med sin pappa om saken.

-Han har ju inga kläder på sig, viskade pojken till sin pappa.

-Jag vet, men man ska inte säga det! förklarade pappan.

Folket började fnissa när kejsaren närmade sig folket. Det viskades mycket från person till person.

-Har han inte märkt själv att han inte har några kläder på sig! väste pappan.

Men då blev den lilla pojken riktigt modig och skrek rakt ut: Han har ju inga kläder på sig!!!

Då kände kejsaren lite på sig själv och kände att han inte hade några kläder på sig.

-Det var bra gjort! sade pappan och tyckte att hans lilla pojke var den bästa som fanns.

Kejsaren fortsatte uppvisningen helt som vanligt och efter det fnissade folket inte längre så mycket.

Daniel J. och Lucas F.

Skurkarna diskuterar

En dag då de två bedragarna höll på att veva i luften började de tänka på hur länge folket skulle skulle tro på deras spratt.

- Hur länge tror du att folket skall gå på vårt spratt, frågade den ena av bedragarna som hette Kalle.

- Jag tror nog att de tror på det fortfarande, sa den andra som hette Markus. De kan ju ändå inte se tyget. Vi sade att om man inte ser tyget så är dum eller duger inte för sitt ämbete. Så tror alla att man är dum eller inte duger till sitt ämbete.

De fortsatte att prata tills någon knackade på deras dörr. De blev skrämda och började snabbt veva igen, för de hade slutat väva när de pratade med varandra.

- Vi måste fortsätta att veva och prata om något annat, nästan viskade Kalle till Markus.

- Mera guldtråd och fint silke till er, ropade mannen som hade kommit och fört det.

De tog emot guldtråden och silket och genast när han var utom synhåll stoppade de guldtråden och silket i sina egna fickor och fortsatte att veva tyget som inte fanns.

- Vi behöver nog inte oroa oss för att folket skall få reda på det, sade Markus. För om de får reda på det så säger vi bara att vi ville se hur kloka ni var.

- Bra, svarade Kalle.

Celinda och Mikaela

Idag har vi klätt ut oss till vår favoritkaraktär ur en bok.

Willy Wonka och Ronja Rövardotter.    

Harry Potter träffar Silkesmasken från Jättepersikan.
 

Strumpmannen och Ludde lirar ihop.
 

Mumin, Maja och Ronja Rövardotter.

3 X Nelly Rapp och 1x Kitty.

Arbetet i klassen leddes av Pippi Långstrump.

Vi berättar ritsagor

Sagan om prinsessan Hyvelspån

Läsvecka

Läsveckan inleds med bokprat på Äppelbiblioteket.

Vi har skapat planscher inspirerade av böcker vi läst

Morsan berättar & rektorn berättar

Vi jobbar med texter av Moni Nilsson-Brännström. Vi har listat egenskaper vi tycker passar ihop med Tsatsikis mamma. Vi har också beskrivit hennes besök hos skolans rektor. Här nedan kan du läsa om nära morsan berättar om sitt besök hos rektorn och när rektorn berättar om hur han upplevde morsans besök.

Rektorn berättar åt sin fru Gunilla

Rektorn kommer inrusande genom dörren och pustar ut.

-Imorgon kommer utomjordingarnas kvinna tillbaka till mitt kontor, skriker han till sin fru. Snart är dagen kommen!

-Men lugna ner dig Peter. Och vad är det du pratar om? frågar Gunilla. Du har nog tittat för mycket på den nya utomjordings-filmen, påstår hon.

- Okej, jag kan förklara alltsammans, säger rektorn. I går kom det in en pojke som hette Tobbe men alla trodde att han hette ungefär Zibanki, aj jo Tsatsiki hette han nog. Ja, han hade med sig sin mamma och de ville prata om mobbning, alltså hans mosade näsa. Men jag sade att jag var upptagen med att fylla i lite papper och då så skuffade mamman bort pappren och sade att hon vill att rektorer bryr sig om barn och om hur de har här i skolan.

- Om det inte blir bättre och jag stoppar mobbningen kommer hon tillbaka med hämd i morgon! Mamman slog näven i bordet och smällde i dörren. Så nu förstår du säkert varför jag kom hem så sent.

- Nej, jag förstår inte riktigt, sa Gunilla.

- Jag måste gömma mig i garderoben förstås, utomjordingar är ju farliga, fattar du ingen ting! skrek rektorn till Gunilla.

- Jag är en rektor och du är en korkboll!

Lucas & Sonja

Rektorn berättar

Rektorn kommer hem efter en tung arbetsag i skolan och tar en kopp kaffe och äter en stor kanelbulle. Rektorns fru frågar hur arbetsdagen gick. Sedan började rektorn berätta om sin arbetsdag.

-Den värsta saken som hände idag var att en elevs mamma kom in till mitt arbetsrum och hon ville prata med mig, sade rektorn.

Sedan ville hans fru veta orsaken varför rektorn var så utmattad.

-Hon ville först prata med mig men jag var upptagen, konstaterade rektorn. Hon kastade alla mina papper på golvet och sade strängt att hon ville prata om varför ingen tog hand om sådana som skadade sig, som Tsatsiki hade gjort.

-Hon blev väldigt arg på mig och sade att om jag inte skulle fixa det, skulle hon börja svära, ropade rektorn. Sedan gick hon iväg och stängde dörren med ett brak, sade rektorn utmattad.

Daniel J. och Pinja

Morsan berättar

Morsan och Rebellerna håller på att spela in en skiva. När de spelat färdigt berättar morsan om sitt besök hos rektorn med Tsatsiki.

- Den rektorn borde inte få jobba som rektor, sa morsan. Han bara jobbar med sina papper och bryr sig inte om barn som blir mobbade eller skadade.

- Vad sa du åt honom? frågade en av Rebellerna. Eller gjorde du något åt honom. Han var den nyfiknaste av Rebellerna.

- Jag sopade ned pappren från rektorns bord och berättade om vad som hade hänt med Tsatsiki, sa morsan. Han blev jätte häpen. Sedan sade jag att om det skulle hända på nytt så skulle jag komma tillbaka, och då är jag arg.

Alla från Rebellerna skrattade.

- Du är en sådan typ, sa den nyfiknaste Rebellen.

- Sedan gick jag iväg med Tsatsiki, fortsatte morsan.

Celinda och Filip.E

Rektorn berättar

Rektorn kommer hem från sin tunga arbetsdag. Han lagar mat åt sig själv. Han har inte ätit något på hela dagen. Han har bara druckit en kopp kaffe. Hans fru kommer hem och frågar om han också kan laga mat till henne. Rektorn säger att han nog kan laga mat åt henne och berätta hurdan dag han hade.

-Jag satt vid mitt arbetsbord och jobbade med tråkiga papper när jag hörde att någon ville komma in. Jag ville inte bli störd så jag klickade på den röda knappen, men så kom det in en rödhårig kvinna som såg glad ut, berättade rektorn.

- Hon sade att hennes son Tsatsiki blev mobbad. Jag sade att jag inte har tid och att hon skall reservera en tid. Jag hörde något prassla på golvet. Jag tittade och efter vad det var. Alla mina papper låg på golvet och kvinnan började skrika åt mig att hennes son måste få hjälp för han blir mobbad av en 12-åring.

Emilie & Daniel E.

Rektorn berättar

En dag då rektorn vaknar kommer han på att han har en stor hög papper på sitt bord i skolan. När rektorn kom till skolan så ringde telefonen och det var Tsatsikis morsa. Den dagen blev en av de värsta i rektorns liv.

Då rektorn kom hem från skolan och tog han en liten kaffe paus med sin fru. Rektorns fru frågade hurdan dag han hade haft?

-Det vara en hemsk dag, sa rektorn. Jag talade med en underlig morsa som slängde omkring alla mina papper och bara gick sin väg utan att hjälpa mig att städa upp . Sen började hon skrika åt en pojke på skolgården. Hon kramade honom också. Det var en underlig morsa.

Emma och Dennis

Rektorn berättar

När rektorn kommer hem efter sin tunga besvärliga arbetsdag äter han en liten bit mat med sin fru.

- Idag kom det en galen mamma med sitt barn Tobias till mitt kontor, sade rektorn.

- Hon kastade ner mina papper på golvet och sade att jag måste se efter att ingen slår Tobias och om jag inte sköter det så kommer hon tillbaka och då är hon arg, sade rektorn argt.

- Varför var hon så arg? frågade rektorns fru.

- Hon var arg för man hade slagit Tobias på näsan, skrek rektorn. Jag hade mycket att göra och hade inte tid att se efter att ingen slår Tobias!

- Jag kommer till skolan i morgon och ser efter att ingen slår Tobias, sade rektorns fru.

- Tack, sade rektorn lättat.

Sedan gick de lyckliga och lade sig.

Henrik och Annika

Miniatyrskogar

Vi jobbar med växter och djur i närmiljön. Här ser du de miniatyrskogar vi skapat.

Stort tack

Har haft en intressant dag i matlagningens tecken. Äntligen lärde jag mig att mangla pastan tillräckligt tunn och att använda mycket mjöl!

Ögonblicksbilder: Jasmin och fantasihunden

Jag är den osynliga hunden Bill.

Jag är ofta i parken.

Jag är i parken varje dag när Josefin har åkt till skolan.

I parken ser jag jätte mycket människor.

Jag hör många fåglar som sjunger och människor som skriker.

Jag känner en doft av människor som lagar mat och bakar. Jag känner doften av naturen.

Jag smakar på korvförsäljarens korvar och på sand.

Jag känner mig ivrig och vill springa och leka. Jag känner mig alltså full av skratt.

Jag vill springa och leka. Klockan är 1 på dagen .

Daniel E.

Jag är Jesus.

Jag befinner mig hemma hos mig.

Jag är där på eftermiddagen.

Jag ser på tv på Pikku Kakkonen.

Jag hör min lillasyster skrika.

Jag känner doften av nybakad bulle.

Jag känner smaken av muffins.

Jag känner mig glad och sugen på nybakad bulle och saft.

Jag vill ha nybakad bulle och saft.

Klockan är 3 på eftermiddagen.

Daniel J.

Hunden

Jag är hunden Bill.

Jag är på min egen plats.

Jag brukar komma dit när jag vill sova.

Jag ser från fönstret ännu mera hundar.

Jag hör en annan hund skälla.

Jag känner doften av vanilj.

Jag känner smaken av en bit kött.

Jag känner mig kall.

Jag vill att jag ska växa mera.

Klockan är nu 10:15.

Dennis

Jag är Josefin.

Jag är hemma, jag kom just från skolan.

Jag kom från skolan kl 14:00 tisdagen den 18.9. 2014.

Jag ser vår soffa.

Jag hör musik från radion.

Jag känner doften av bröd.

Jag smakar ingenting.

Jag känner när solen skiner in genom fönstret.

Jag vill fara till parken.

Klockan är 14:00.

Emilie

Jag är mamma.

Jag befinner mig i sängen.

Jag är där när jag skall sova.

Jag ser Josefin och mitt hem.

Jag hör vinden som susar genom fönstret.

Jag doftar naturen genom det öppna fönstret.

Jag smakar på ingenting.

Jag känner mitt sköna täcke.

Jag vill sova.

Klockan är åtta på morgonen.

EMMA

Mamma

Jag är Jasmins mamma.

Jag befinner mig på jobbet.

Jag är där på dagen.

Jag ser när andra sitter och jobbar.

Jag hör att det är bilar på gatan som kör.

Jag känner att det doftar gott från vårt lilla kök.

Jag smakar gott i dag.

Jag känner att det är tid att äta mat nu.

Jag vill åka hem.

Klockan är halvfem.

Mikaela

Jag är tanten i tobaksaffären.

Jag är inne i tobaksaffären.

Jag är i tobaksaffären varje dag kl 12-18.

Jag ser mycket tidningar och olika tobaksaskar.

Jag hör klockans tickande.

Jag känner doften av tobak.

Jag känner smaken av tobaken i min mun.

Jag känner tidningen i min hand.

Jag vill ha pengar, därför säljer jag tobak.

Klockan är 1 på dagen.

Oliver

Pappa

Jag är Jasmins pappa.

Jag befinner mig i en hus vid havet.

Jag är där på morgonen, natten och kvällen.

Jag ser havet och stranden.

Jag hör vågorna och fåglarna.

Jag känner havets saltiga doft.

Jag känner smaken av jodgubben som är på min glass.

Jag känner när vinden susar förbi.

Jag vill träffa min dotter Jasmin.

Klockan är fyra på eftermiddagen.

Pinja

Rambo

Jag är Rambo.

Jag befinner mig i min skola.

Jag är där 5 timmar.

Jag ser min lärare framför mig.

I klassen hör jag visnkingar överallt.

Jag känner matens doft.

Jag smakar på luften.

Jag känner mig lugn.

Jag vill bli väldigt väldigt stark.

Klockan är nu kvart över tolv.

Cobi